Bröllop

Fredrik och Marie-Louise ♥ Bröllop i Dala-Floda

Ni minns den där dansen som en fick lära sig i skolan? Vänster-vänster, höger-höger, fram, bak,  fram-fram-fram. Jenkan. Jag har aldrig haft så roligt under en jenka som på Fredrik och Milos bröllop. De hade folkdräkt som klädkod, dalmas och kulla som de är, och för alla de som valde att smita undan dräkten så väntade ett uppdrag. Vad det var fick ingen veta innan det var dags. Efter den första dansen som herr och fru (en folkdans som, om minnet inte sviker, heter Huppletjen eller Huppleken) bjöds alla utan folkdräkt upp på golvet. De ställdes upp på ett långt led under mycket fnissande och tillslut, när musiken sattes igång, så förstod de vad utmaningen gick ut på. De flesta hade, som jag, inte dansat jenka sedan högstadiet men de klarade uppdraget med bravur trots att hälften av stegen var bortglömda. Mycket skratt blev det, och det var ett perfekt sätt att få upp alla gäster på dansgolvet.

Det finns många fördelar med att ha sitt bröllop på vintern. Om klädkoden är folkdräkt så är det ingen gäst som svimmar av värmeslag under alla lager av linne och vadmal. Världen är helt vit och frostig, och full av fina ljus som lyser upp i mörkret. Tomteblossen syns mycket bättre när man har en sparkle entrance eller exit. Kring jul, så som det var när Fredrik och Milo gifte sig, så finns dessutom alla fina juldekorationer uppe. Något annat som pågår strax efter jul är mellandagsrean, och Fredrik berättade att han nog gjort det bästa kapet en kan göra. Det var som att köpa en, och få tolv. För i och med att han gifte sig med sin Milo så blev han också en del av hela hennes familj.

Vigsel: Dala-Floda kyrka | Mottagning: Dala-Floda Värdshus | Tårta: Bruden | Klänning: Dala-Flodas kronbrudsdräkt | Kostym: Rättviks mansdräkt